Skogsavverkning förr - nedtecknat av pappa Stig

 

Skogvaktare Albin Lindståhl, farmors pappa

Vilka träd som skulle avverkas, bestämdes av skogvaktaren. Han gick igenom skogsskiftet som skulle bli föremål för avverkning tillsammans med en tummare, som på anvisning av skogvaktaren högg bort en bit av barken (gjorde en bleka) på de träd som skulle avverkas. Skogvaktaren mätte trädets diameter i brösthöjd med en klave och erhöll via tabeller en ungefärligt värde på virkesvolymen. Detta gjordes på sensommaren eller hösten inför vinterns avverkning.

Inom parantes kan nämnas att det var vanligt att spara ett antal praktexemplar till träd, frötallar, för att dessa skulle fröa av sig till nya tallplantor som skulle växa upp till nya fina tallar. Inget kalhygge här.

Fram till 1950-talet, då motorsågar började att användas, skedde all avverkning i skogen med handverktyg. Vid fällning av ett grovt träd användes oftast en stocksåg, som sköttes av två man, en i varje ända. Det fällda trädet kvistades med yxa. Därefter kom apteraren och bedömde var den kvistade stocken skulle kapas för att ge maximal avkastning i pengar för det nedtagna trädet.. Han markerade kapställena med en liten yxa. Han räknade också ut, med hjälp av tabeller, den verkliga virkesvolymen, som trädet skulle ge, vilket bestämde ersättningen till huggarna.

Huggarna kapade upp den fällda stocken med stocksåg eller bågsåg, beroende på grovleken vid kapstället. Det uppkapade virket drogs med häst till närmaste körväg där det sedan forslades till sågverket med lastbil.

Albin och Hildegard med Lilly stående (farmor) och Greta i famn

mitt i den fina björkskogen.

Skogvaktaren hade det övergripande ansvaret för avverkningen av skiftet och det var också han som skötte löneutbetalningarna till de inblandade.

Ovanstående bygger på information från Tage Bergkvist (född 1931) från Asby, som började arbeta i skogen som 20-åring. Ersättningen var 10 – 12 kronor per dag men vid riktigt gynnsamma förhållanden kunde dagsförtjänsten bli 15 kronor.