Elin Nordström, "Moster Elin" - nedtecknat av pappa Stig

 

Elin Nordström

Elin Nordström var min mormors, Hildegard Lindståhl, äldsta syster och följaktligen moster till min mamma och hennes syskon. Hon föddes 1874 och växte upp på färgeriet Nyholm, vid Bulsjönån vid den plats där det finns en gammal stenbro med sju valv på vägen mot Eksjö. Även som ung kvinna bodde Elin kvar på Nyholm och hjälpte sina föräldrar, då färgeriet var en blomstrande verksamhet med anställda färgardrängar. Hildegard har berättat från sin uppväxt på Nyholm att Moster Elin hade gott om fästmän. Porträttet i blyerts av Elin som finns i Sjöbo och vattenfärgsmålningen av Nyholm är gåvor till Elin från olika fästmän. Jag minns att en sådan fästman omtalades styckjunkare, vilket är artilleriets motsvarighet till fanjunkare i infanteriet. En gång berättades det att Moster Elin hade två fästmän på gång samtidigt som hon brevväxlade med och att hon vid ett tillfälle oroade sig för att hon hade förväxlat två brev som hon skickat till dem. Trots många fästmän gifte sig Elin aldrig.

Nordströms familjegrav i Sund

Elins far, färgaren Karl Nordström, dog plötsligt, knappt 50 år gammal, i blindtarmsinflammation och änkan fortsatte färgerirörelsen med hjälp av de äldsta barnen. Det gick nog inte så bra och under denna tid lär Moster Elin ha sagt och hon längtade tillbaka till den tid då Nordströmarna umgicks med prästen.

Nyholm

Hur det gick med färgeriet vet jag inte men mina första minnen av Nyholm är att där bor Hildegards bror Knut, Morbror Knut, och hans hushållerska Ellen. Knut var aldrig gift, hade inga barn och hade en livslång relation med sin hushållerska. Ellen hade förstås mat och husrum och pengar till kläder och dylikt, men ingen egentlig lön. Den ekonomiska uppgörelsen var att Knut testamenterade allt han ägde, vilket inkluderade Nyholm, till Ellen, som var yngre. Ellen dog emellertid ett antal år före Knut. Jag tror även Moster Elin bodde i Nyholm, de allra första gångerna jag gjorde besök där med mina föräldrar, men säker är jag inte. Knut livnärde sig som jordbrukare på Nyholm, men vad Moster Elin levde av det vet jag inte, eventuellt försörjdes hon av sin bror Knut.

Knut Nordström

Knut hade samlarmani och kastade aldrig något som eventuellt skulle kunna få något framtida värde. T ex fanns det på vinden i Nyholm lådvis med trasiga glödlampor, som han tyckte var för fina för att kastas. När det ropades ut saker på auktion, som ingen ville ha, bjöd Knut 25 övre och fick oftast saken, vilken kom att förvaras på vinden.

Moster Elin i mitten och Lillys kusin Karola till vänster

Vid mina mer säkra minnen av Moster Elin så bor hon i en liten pensionärslägenhet i Österbymo till höger om infarten från Tranås. När mina föräldrar och jag besökte Elin fick vi så gott som alltid med oss någon sak från henne. En gång fick vi en liten gungstol att ha i Sjöbo. Eftersom vi inte hade någon bil, vidtalade jag en skolkamrat i Österbymo, Jan-Olof Rapp, att med deras bil transportera gungstolen till Sjöbo. Vi den här tiden hade Rapps familj en tysk pojke på besök några veckor under sommaren och han följde med för att hjälpa till med transporten. När Moster Elin fick höra att pojken var tysk, vägrade hon att släppa in honom i sin lägenhet, Jan-Olov Rapp blev förbannad och ville åka direkt hem, så jag fick uppamma alla mina diplomatiska färdigheter för att få transporten genomförd. Den lilla gungstolen i fråga står nu i Rolfs stuga.

Södersholm

Moster Elin var oerhört släktkär och pratade alltid om släktens storhetstid då Samuel Södergren hade oljeslageri och annan verksamhet i Södersholm. Om sin mormor, Carolina Södergren, och sin moster Hilma, talade hon också mycket, men jag kommer inte ihåg vad hon sade, utom att hennes moster Hilma var rik och hade en myckenhet av fina saker. Moster Hilma dog barnlös som änka (1951 har jag nyligen tagit reda på) och man höll auktion på hennes tillhörigheter där arvingarna, syskonbarnen, fick vara med och ropa. Både Hildegard och Moster Elin var med på auktionen och det berättas att moster Elin t ex valde ut en fin brosch, sa att hon bjöd 50 öre, och ingen vågade bjuda över så hon fick den och en del annat, som hon ville ha, mycket billigt.

Åhlhult

Elin pratade också mycket om att släkten härstammade från general Pechlin genom att Samuel Södergren, Elins mormorsfar, skulle vara oäkta son till generalen. Pechlin bodde på sitt gods Åhlhult, i Södra Vi, vid Samuels födelse 1788, så helt omöjligt är det kanske inte. General Pechlin var hela sitt vuxna liv en svuren motståndare till en stark kungamakt och anses av många som hjärnan bakom mordet på Gustav III. Han anhölls i samband med mordet, men erkände inget och kunde inte bindas vid mordet men fängslades likväl och dog som fånge på Varbergs fästning 1796.

Elin kunde bli ganska högljudd. En gång när jag var med och Elin gick på om släktens tidiga bravader på Södersholm, mumlade Lilly något om att hon inte visste vad oljeslageri var. "Södergrens hade oljeslageri, det låg nere vid ån." nästan vrålade Elin och Lilly såg lite skamsen ut, som en tillrättavisad skolflicka.

 General Pechlin

En annan gång, hade det berättats mig, var min morfar Albin med när Elin lade ut texten om hur vi var släkt med General Pechlin, var namn hon uttalade som Peckelin. Varpå min morfar svarade: "ja men från pickelin härstammar vi väl alla". Sedan hörde man inte något mer om släktens härstamning den dagen.